Sverige och barnkidnappning

Det är inte ofta man hör talas om det. Barn som kidnappas från Sverige och barn som kidnappas till Sverige. Är vi i Sverige för stolta för att medge att detta börjar bli ett problem också för oss? Eller slår vi det ifrån oss med att det beror på den ökade invandringen och att denna invandring också ökar risken för barnkidnappning (Att en förälder tar med sig barnen tillbaka till sitt hemland)?

Det är inte ofta man läser om det i media, då dessa är fullt upptagna med att bevaka viktiga saker som Robinson och Rosing. Eller Dawit Isaak för den delen. 128 499 svenskar, har i skrivandets stund skrivit på för befriandet av Isaak. Men vem skriver på för barnen?



År 2007 fördes 129 svenska barn bort av en förälder. Detta är en ökning med nära 140 procent på fyra år.(!)År 2008 när nyhetsportalen granskade dessa fall hos UD låg 110 ouppklarade ärenden kvar hos UD.

Visst minns ni lilla Alicia, som kidnappades från sin svenska mamma och fördes bort till Kambodja, av sin norske far. Hennes fall liknar i mångt och mycket fallet Thor.
Alicia föddes inte i Sverige, liksom Thor, av en Svensk mamma och en utländsk pappa.
Alicia är svensk medborgare, liksom Thor, vid bortförandet. Alicias mamma, Maria Elfversson har vid ett flertal tillfällen kritiserat de svenska myndigheterna för att de inte gjorde mer för att hitta hennes dotter. UD lyckades dock följa spåren till Kambodja, men sedan tog det stopp. Till slut åkte mamman själv ner till Kambodja och genomförde en presskonferrens, vilket gjorde att Alicia till slut hittades.
Det är väl vida kännt i vårt avlånga land att den som skriker högst får mest. Detta gäller även här. Som förälder måste man veta sina rättigheter, orka strida för dem och kämpa med näbbar och klor för att få rätt. Ska det verkligen behöva vara så?

Vi är många inblandade i den här striden och vi kommer att fortsätta tills vi får rätt. Det är ett löfte.