Vet ni att ungefär 200 000 barn kidnappas i USA varje år.(http://www.childfindofamerica.org/Information.htm)I denna studie är dock ALLA bortföranden, oberoende av tid, medräknade och är vida omdiskuterad. MEN säg att en tiondel av dessa barn hålls borta från sina föräldrar en längre tid. Det är ändå en hårresande siffra att 20 000 barn kidnappas. Varje år. Bara i USA.
Med det facit i hand, så kan man tycka att myndigheterna borde vara mer förberedda på action när detta händer. Att det borde finnas en plan, en specialstyrka, ett engagemang.
Tyvärr är verkligheten en helt annan. Först 1998 infördes det så kallade AMBER-alert-system, eller "America's Missing: Broadcasting Emergency Response", efter att en liten flicka, Amber, blivit bortförd och mördad. Man förstod först DÅ att man behöve bättre kommunikationsmedel för att kunna hitta kidnappade barn.
Amber-alerts utfärdas dock inte i de fall där barn har blivit kidnappad av en förälder. Dessa barn antas inte fara illa. Här finns alltså inget att hämta.
Besöker man hemsidan för Los Angeles County District Attorneys office, så lovas man att "Det är bara att komma hit-vi hjälper dig!" Om det ändå vore så väl. Man kan inget göra. Man kan inget göra eftersom polisen är insatt i fallet. Polisen kan inget göra för att de inte har några spår. Och vem var så dum att tro att polisen var de bästa spårhundarna man kan hitta. Thor är laglös.
Visste ni dessutom att Mia och Thor är mantalsskrivna i Sverige? Att Mia och Andrew planerade att bosätta sig i Sverige och faktiskt bodde här en tid innan Thor föddes. Men att de sedan var tvugna att lämna landet för att Andrew skulle söka uppehållstillstånd. Mia och Thor är således svenskar. De amerikanska myndigheterna förstår inte att de svenska inte hjälper sina egna. De svenska myndigheterna tycker att det inte är deras jobb eftersom Thor försvann i USA. Thor är landlös.
Jag trodde att det var något speciellt med att vara svensk. Att vi har ett system som skyddar oskyldiga barn som far illa.(Även om det funnits flera exempel som vittnat om motsatsen på senare tid). Att vi verkligen menade när vi skrev under Barnkonventionen om barns rättigheter. Men jag börjar att tvivla. Jag blir uppriktigt sagt rädd. Jag känner mig maktlös.
måndag 30 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack, tack, tack! Allt du skriver är sant. Jag orkar bara inte ta och skriva om det själv. Jag måste vara positiv anars drunknar jag i sorgen.
Skicka en kommentar